...

Allt ska verkligen vara jobbigt.
Tänk när man var liten och nästan allt var underbart,
när man sprang runt i blöja på det gröna nyklippta gräset och lekte.
Då man kunde skratta och vara lycklig för man förstog nästan inget.
Om någon var elak mot en så kunde man ju inte bry sig för dom kanske trodde det var en lek.
Man växte upp sakta och sakt och blev större och större.
då fick man se livet från ett annat perspektiv, det var inte allt så fint.
Det blev bara mörkare och mörkare och man klev rakt in i träsket.
När kommer den underbara tiden igentilgen?
När man har bett om att livet ska bli lättare så blir det inte det,
Gud slänger ändå bara mina böner i "uppfyll icke" högen.
Den måste vara överfull nu, jag förstår inte varför straffas jag?
Kan livet verkligen vara vackert, jag tvivlar så på det "/.
Hur ska jag riva ner muren i helvetet å ta mig till friheten?
Kan inte någon hjälpa mig, snälla?

(Ni kan kalla mig Diamanten)
// Diamanten