...

Mina tårar rullar ner och det finns inget stopp
tårarna blandas med bläck och finns inget mera hopp.
Minnesbilder cirkulerar runt i mitt sinne
tragiska bilder spelas upp i mitt tomma minne.

Alla minnen som vi en gång delade
dom var fina tills jag fatta att du spelade.
Hur kunde spotta och trampa på mig
jag trodde verkligen att jag betydde nåt för dig.

Du slet ut mitt hjärta satt knivar i det gång på gång
du fattar inte själv att denna vägen är för lång.
Du kollar på mig en sista gång med en besviken blick
Du fattar inte själv vilka sår efter dig jag fick.

Ljuset har torkat ihop mina våta ögon med bläck
Pappret kommer brännas upp så snälla släck.
Fortsätter gråta till alla tårar är slut
förlåt mig, jag fann ingen annan väg ut.

Skriven av: Diamanten.

...

jag kände livet börja svika
kände vänner dom försvinner
det spelar inget roll hur mycket jag kämpar mot vinden
för, ingeting finns kvar å inget finns här
vet om att folk skulle skratta om jag rammlar ner å dör här
den dagen den kommer ja, var så säker då,
jag greppar min pistol åå jag skjuter underkäken
men, försöker se fram imot min morgondag
jag vet om det finns många som kämpar här precis som jag
snart är det dags att säga hej då för alltid
tills sist får du problem å din dotter fixar avslut
jag tänker ofta, å gemnför mej med andra....

Shorty - Det som du har.

...

Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest
Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest Ångest

Å
Ån
Ång
Ånge
Ånges
Ångest
Ånges
Ånge
Ång
Ån
Å

Så ska vi Bokstavera det ; Å N G E S T
En till bokstavering ; Å N G E S T E N... Ä T E R...D I G...I N N I F R Å N

B O K S T A V E R I N G S
Å N G E S T ..

Ångest, Vet ni äns vad jag talar om.. ?

...

Gud, vilken dröm jag drömde.

Vi skulle åkt till Finland jag och typ 21 utvalda.
Det sluta med att vi åkte till Tahiland i stället.
Det var jätte roligt och alla var glada.
Våra ledare var äldre än oss men ändå snälla.
Men vi skulle inte ta med oss mobilerna ut i stan det fick man inte,
men det gjorde jag ändå fast jag stängde av den fall jag skulle få sms.
men iallaflal klev vi in i en hiss och åkte ner och gick runt.
Och vi fick prova på tahländsa maträtter med våra lärare.
Sen efter vi vart oss den sista läraren så somnade jag och alla andra försvann.
Vi leta och leta efter dom men dom var helt spårlöst borta.
Sen ropar jag på nån kille ovh han går med mig och kollar,
sen ser han att det är blod på en båt och han går fram och kollar i den
Så ligger det blod i hela båten och proplern kapar kött efter kött som flyger runt.
Sen gick han upp till nåten och kolla å från ingenstans kommer en kille
som sliter loss en propelern och trycker den mot hans bakhuvud.
Men den dära killen såg aldrig mig, sen började jag gråta och försökte ta mig hem
men det gick inte för jag bara fast på den dära båten med alla små båtar.
Det var säkert 23 båtar på båten och nästan alla var fyllda av blod...

Usch, jag kan inte skriva mer om den drömmen, den var hemsk
och helt äcklig jag ville bara spy, USCH!

...

Förlåt för alla lögner.
Men jag fick panik ni förstår inte.
Nu kommer det aldrig bli bra igen det går inte.
Förlåt mig, snälla kan ni förlåta mig...

Tack för du bad mig ta livet av mig,
tack för du tyckte jag kunde gå å skära mig.
Visst jag kallade dig tönt och omogen,
men att be någon ta livet av sig är riktigt lågt.
förlåt att jag föddes då, jag bad aldrig att få komma till jorden
FÖRLÅT så jävla mycket.

...

Mår botten just nu, orkar knappt le längre
men ingentng spelar någon roll längre.
världen är som den är, överallt är det ...
ursäkta detta korta inlägg men är på botten :(

...

Har ingen kommentar om denna dagen.
Hatar den, usch, allt är bara knas.
Jag bor i en karusell, som inte stannar.
snurrsnurrsnurr.
kan någon hjälpa mig å stoppa den?


Vill bara säga att jag älskar "S" mest i hela världen
du är mina andetag gumman, tro på det jag säger <3

...

Idag satt jag och tänkte på Peter Pan i Landet ingenstans, jag önskar att jag bodde dära ibland, att jag aldrig kommer få bli vuxen (men då om jag kunde få spola tillbaka tiden och inte bli äldre än fem.) Alla säger att det blir lättare när man blir äldre att tonåren är rena helvetet är det så, eller är det bara något som dom säger för att få en att hoppas? Jag mår helt konstig, kanske för jag inte sett solen på ett tag, kanske håller jag på att bli sjuk? jag fryser hela tiden, mår illa och är skit deppig, vill inte göra något alls nästan. Har bara suttit och photoshopa hela dagen nu, finns inget annat man kan göra, vad ska man göra när allt ändå bara suger. Snälla rädda mig? Sov ingenting igår natt heller typ en stund kanske, verkar vara pigg hela tiden.
orkaorkaorka:(

...

KLICKA PÅ BILDEN FÖR STÖRRE LOGGA!

Denna bloggen borde ni verkligen besöka. det är en av dom bästa bloggarna jag läst. Och jag lovar att jag biter er om ni inte går in dit och klickar runt och lämnar en liten kommentar x)
Och skriv ut information och skriv om denna bloggen i eran :) För tjejen som äger bloggen är helt underbar så nu hoppas jag verkligen att ni trycker in och kollar :) ; http://psykiatrin.blogg.se/

(vet inte varför loggan blev så lite :[ )

_______________________________
Allting suger mera än mest, hela livet suger, världen suger. När kommer igentligen det som är bättre som alla pratar om? Snälla kan någon ge mig ett svar. "det blir bra, jag lovar" JA jag har hört det nu men NÄR?, nu? sen? aldrig? det kanske är försent sen? kan någon bara berätta när jag blir lycklig? aldrig, men ni vill inte säga det till mig. Det sårar mig. Jag tänker aldrig mera gå ut, eller jo tillslut måste jag men jag vill inte. utomhus suger, där solen bara vill sluga en med dess heta strålande lågor, solen vill förgöra mig jag vet dens onda plan, men mig lurar den inte, aldrig att den kommer lra mig, aldrig att den kommer det, aldrigaldrigaldrig säger jag bara. fy på solen, fy på allt. livsglädjen ligger ner knölad och slängd i en liten mini papperskorg. Men jag tänker inte dö för det finns inget liv efter döden, (tänk om jag alltid tänkte så.)

"Så ta hand om er
Jag tar en hand om er
Sluter ögonen en stund
Jag kan inte andas mer
Vi kanske aldrig mer ses
Jag bara faller ner På mina knän
För saker som jag saknar
Så ta hand om dig
Jag kommer sakna dig
Kanske inte kan förklara nu hur knas det känns
Men jag kan inte andas här
Så jag kanske stannar där
Har funnit det jag sökte men tvingades släppa taget
Vill härifrån men samtidigt inte lämna staden
För jag älskar min stad och människorna här
Det känns tungt att säga det men det här är mitt farväl"

Sober feat RMK - Ta hand om er. älskar den låten.

...

Det bästa man kan göra nu är att isolera sig från omvärlden, dom kanske vill en riktigt illa, det känns nästan som det men jag vet inte varför. Fick panik för att jag inte kunde skrubba bort mina ärr på armarna, fast jag försökte med varmvatten och massa tvål och shampoo men det gick inte, jag vill bara ha bort dom dära märkerna men dom försvinner inte. Jag vet att dom inte ska gå och tvätta bort men ändå så försöker jag, Men det tyder bara på att jag är en Misslyckad nolla. Misslyckad nolla med stora, feta bokstöver ; MISSLYCKAD NOLLA! Det kan lika gärna stå i min panna, misslyckadmisslyckad. Alla stämplar mig ändå som värdelös? Kanske inte precis hela världen men halva iallfall. Dom ser mig som et odjur ett stort äckligt fult vidrigt monster, så känns det iallafall så bläbläblä. Hur kan en människa föddas som jag? misslyckad födelse.

Idag har jag försökte klara ut att lära mig photoshop men det gick ju inte så super bra. Allt blir bara konstigt och nej fy på mig, jag klarar inte av att göra någonting rätt. inget inget inget, varför är det så? jag hatar mitt liv men ni förstår inte, besvärbarn är allt jag är.

...

Den dära känslan, den fina glada känslan utav frihet.

Då man ser hur lyckliga alla små barnen är och skrattar, då dom precis lärt sig att gå.

Då föräldrarna ser stolt och säger "Det hära är mitt barn" och man ser leendet på deras läppar som lyser upp världen. Dom vaktar sitt barn hela tiden så ingentingt ondt ska hända dom.

Och skulle dom ramla så skulle föräldrarna springa dit och fråga "vart gör det ont?" . " ska jag pussa dära" ? Och så sträckte man fram fingret och fick en puss och allting var bättre och man kunde återgå till lekarna och sina vänner. Men nu är det en sådan stor skylnad än var det var när man var liten. Jag vet att jag itne kan bli barn igen men har jag verkligen fått haft min barndom? nu känner jag absolut inte den dära känslan utav friheten och vinden som blåster genom håret när man springer. Och jag skrattar inte speciellt mycket heller , ler inte eller är med några vänner, och mina föräldrar kan inte pussa bort min smärta som dom kunde när jag var liten. Då trodde jag att ett ömt finger var äkta smärta, men när jag vart äldre så förstog jag att dom undanhållt vad smärta igentligen var, sa dom aldrig någonting för att dom ville skydda mig, men så fall från vad?. Mina föräldrar tror verkligen fortfarande att jag är ett barn att dom kan rädda mig och ge mig kärlek för att få bort allt det som gör ont. Men det kan dom inte, Det är så som river och svider så djupt inne i själen att dom aldrig kommer att läka förens jag själv börjar bearbeta dom och verkligen ansträger mig för att komma på bättre vägar i livet. alla tror att det är som att bre smör på en macka att det är så lätt men det är det inte, Det är som att ha 45 pankakor i en stekpanna och vända alla sammtidigt, till och med svårare. Ni förstår inte vad som är fel, inte jag heller. Ni vill kanske bara försöka få kontakt med mig men jag vill inte det, jag vill vara själv. jag orkar inte se det ni kallar vackert i världen, för det är inte vackert i mina ögon. Allt är bara svart och vitt, istället för rosa,gult,rött,grönt och blått. allt är bara mörker vart man än vänder sig. när kommer igentligen ljuset fram och hurlänge ska man behöva vänta på det?

Är det kanske , dagar? veckor? månader? år? eller till och med aldrig? , jag vet inte vad jag ska tro längre, men ni måste förstå att jag är stor, att jag inte löngre är eran lilla flicka att jag kan ta hand om mig själv för jag vill verkligen inte att ni ska bry er, det är bara jobbigt och åter jobbigt. Ni kan ändå inget göra så varför lägga ner mer energie på mig när jag ändå bara verkar förstöra era liv? Ni kanske inte vågar säga det.Ibland vill jag bara krypa ner iågons famn och känna mig trygg hela natten men mest av allt ibland önskar jag att jag aldrig fötts...

Det var bara lite ur mina nattliga tankar.

...

[Bilden fick jag upp i huvudet å skulle måla .__.]
Jag har problem, blir arg för minsta lilla jag tar ut min aggression på typ alla andra. Pappa hade vart och handlar en chokladbit åt mig så var det nonstop i den, jag hatar nonstop dom små sakerna är så äckliga å vidriga att jag bara vill hälla vatten på dom så dom smälter bort.

Men iallfall skrek jag "å fyfan" , å fråga hur fan man tänker om man stoppar chokladbitar ichoklad? Marabou med, nonstop, Daim? hur fan tänker man? >_<. så äckligt vidrigt å förstöra

choklad, då kan man ju förfan sitta och knapra på vitlökschoklad med kola sås !!!

(ursäkta svordomarna, brukar inte bli så upprörd.__.).

Men det dära var droppen HATA HATA marabou !!.

Men iallafall så typ fick jag damp hur länge som helst.

Nu sitter jag å fryser hur mycket som helst det är skit kallt.

Sen har jag pratat med "R" hon vill inte leva mera.

Sen har jag pratat med "S" hon vill inte leva mera.

jag orkar inte med att alla vill ta sitt liv :(

Änglarna lämnar inte sina underbara ängla vänner,

kan jag int efå en chans och laga era brustna vingar, försöka trolla med ett trollspö och strö helande glitter över er och få er att stanna på jorden, ni är dom underbaraste änglarna som finns ni förstår inte det själv. hur kan ni blunda för en sån sak?

Jag älskar er alla mina ängla vänner ni är det bästa i livet <3

...

Jag undrar om jag börjar bli sjuk.Det är kallt å jag fryser ihjäl om jag inte har en miljon täcken.Jag tror inte jag sovit något inatt, jag fastnade i boken "Vingklippt ängel",Kunde inte bara sluta läsa den var ju så jävla bra fyfan,hon skriver som en ängel nu ska jag köpa "känn pulsen slå" sen som jag tror är uppföljaren.Men iallafall efter boken var slut så låg jag bara helt stilla i sängen.Jag tror inte jag sov eller nåt eftersom mobilen ringde 10.30 för då skulle jag upp.Alltså jag minns inte ens om jag sov eller inte? men jag är skit trött nu så antagligen var jag vaken. Pratade med "J" idag hade bokat msn tid med henne då så vi babblade på en massa.Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men det kommer inga ord.Det är som någon stulit alla mina ord och inte ger dom tillbaks till mig.Vad är der för någonting jag igentligen vill säga? SOC har iallfall inte ringt något mera, dom ringde ju flera gånger här om dagen, men jag vägrade svara eller prata med dom, dom måste verkligen vilja mig illa.hon frågade förrut "Finns det något vi kan göra som kan få dig att må bättre?" "Ja det finns det, sluta bry er och försvinn ut ur mitt liv". Men det har dom inte, dom måste verkligen vilja mig illa då.jag hatarhatarhatarhatar soc, dom har problem iallafall hära.Vad vill dom mig igentligen? ta mitt liv och krossa det mera än vad det redan är krossat? Sen efter sommaren så kanske jag måste gå till BUP igen, vem vet om jag blir dit tvingad? hatar BUP, varför vill dom förstöra?

Tänkte lägga upp en liten novell sen.
Men vet inte riktigt hur jag ska göra..

...

Ibland undrar jag varför tårarna inte vill sluta rinna? Varför dom bara smyger sig fram och droppar en efter en. vad är mening med att gråta över sitt eget liv, Jag känner mig bara så otroligt patetiskt, kan jag inte göra annat än gråta? Undra vad meningen med livet är, alla måste ha en mening annars födds man inte. Jag vill verkligen hitta min mening med livet men det kan ta så långtid. Jag önskar jag var 5 år igen då livet inte var en sådan stor lek som det är nu. Visst, vissa hinder är enormt lätta men andra är enormt svåra, men varför? Denna bloggen kommer mest handla om mitt liv och mina tankar. Jag är "Anonym" och ett fåtal av mina vänner vet att det är jag då. Det beror på att ingen igentligen inte vet någonting och mig och mitt liv. Jag lyckades undanhålla flera år hur piss jag mådde men tillslut kom det fram. Då fick jag gå till BUP men jag ville inte gå dit mera sen. Och jag fick göra nåt grejs oss psykologen dära som visa att jag hade en "djup deprisson". Och den försöker jag ta mig upp ur, dom ville att jag skulle träffa en läkare men jag ville inte. Jag är suicidbenägen och lever med ett självskadebeetende. Har dock inte skärt mig på lite över 3 veckor nu, det är svårt å ångesten gör det inte lättare. Mina självmordstankar är inte lika starka nu som dom varit. För jag vill må bra och leva, men jag tror att döden är en utväg. Men en annan del av mig vet att den onda sidan av mig har fel.


en dikt jag skrivit...
Min tomma blick ser på snöblandat hagel
min tunga känner smaken av blod
Min näsa luktar sönder sig på svalel
om det bara fanns någon som mig förstod.

Min händer känner svagt på friheten
Mina tankar visar saker som beskriver
ingen vet om den stora hemligheten
ni får reda på den om ni muren river.

Min kropp är svag och orkar inte mer
jag faller allt längre och längre ner
men ändå försöker jag andas syrefylld luft
men ni anar inte att varje andetag är tufft.


Och den 25 fyller världens underbaraste "S" år.
Och jag skickade min present till henne på posten igår.
Hoppas verkligen att hon blir glad över det.
Svårt att veta vad hon tycker om ju.
Älskar henne så otroligt mycket.
Om hon bara visste hur underbar hon är.
Du är min dagliga luft dos gumman, <3

...

Allt ska verkligen vara jobbigt.
Tänk när man var liten och nästan allt var underbart,
när man sprang runt i blöja på det gröna nyklippta gräset och lekte.
Då man kunde skratta och vara lycklig för man förstog nästan inget.
Om någon var elak mot en så kunde man ju inte bry sig för dom kanske trodde det var en lek.
Man växte upp sakta och sakt och blev större och större.
då fick man se livet från ett annat perspektiv, det var inte allt så fint.
Det blev bara mörkare och mörkare och man klev rakt in i träsket.
När kommer den underbara tiden igentilgen?
När man har bett om att livet ska bli lättare så blir det inte det,
Gud slänger ändå bara mina böner i "uppfyll icke" högen.
Den måste vara överfull nu, jag förstår inte varför straffas jag?
Kan livet verkligen vara vackert, jag tvivlar så på det "/.
Hur ska jag riva ner muren i helvetet å ta mig till friheten?
Kan inte någon hjälpa mig, snälla?

(Ni kan kalla mig Diamanten)
// Diamanten