Jag har bara tomma ord kvar tror jag.
Det känns som mina lungor gått sönder
som någon satt nålar i dom för att pumpa mig på luft.
Det gör ont just nu. En kniv rakt in i hjärtat och ut igen.
Alla orden folk kastar. psykist misshandlad, jag som trodde den var psykisk?
Vad ska man göra när det känns som tiden sakta rinner ut och man tinar bort.
"Nu har jag gråtit, alla mina tårar är slut
tårarna som alltid fanns har försvunnit
Mina röda läppa formar små ord "släpp mig ut"
medans mina tankar tänker nu har demonen vunnit."
lördag 6 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar