...

Om ni bara kunde se
skulle ni nog förstå
jag orkar inte längre le
hur ska det då gå.

fasaden i mitt innre
spricker varje dag
det är mitt sjätte sinne
att jag inte alls mår bra.

Med omfamnande rakblad
badar jag i mitt blod
jag vill kunna vara glad
om bara ni förstog.

jag drömmer mig bort
bland såpbubblornas värld
kommer detta liv bli kort
ska jag ta ett snabbt farväl.

Jag står på den steniga kanten
kollar tårögd och länge ner
jag hoppar utan min mantel
för jag vill inte finnas mer.

Jag faller sakta mot livets bortgångna tid
detta var min sista livs strid
nu är jag borta och har inget liv
min tid var inte kommen, men må mig vila i frid.


Min mun är förselagad av min egen tystnad
mina ögon säger allt livet var det dystra.


(Jag
säger
inte
sanningen
för
jag
kan
inte
oro a
er)

förlåt