Nu kom jag nyss hem, var på besök oss "M" och "C" följde med dit.
Ni vet ju inte vilken "M" är men det är iallafall läraren som såg hur jag mådde igentligen.
Och om inte hon hade sett det tror jag itne att jag hade funnits idag, elle rkanske had ejag det men mått sämre än vad jag redan gör vilket som är sämst. Ja gär ju så tacksam för det hon gjort men ändå arg att hon la sig i mitt liv.
Det första hon sa när vi kom in var "gud vad fin du är" ( jo visst är jag, en ,misslyckad människa som mig fin, haha vilket skämt.) Sen kom vi in å hn undrade om vi ville ha fika, så sa jag nej å då säger hon "Men du, är detsamma som förrut, äter du inget mera?"
Så berättade jag att jag åt och då kollade hon lite fundersamt, men aja
det var iallafall riktigt trevligt för hon är typ en av världens snällaste.
<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haha ja det är minsann inte lätt att vara vuxen. Man ska bry sig utan att lägga sig i. Man ska veta utan att nån säger nåt!
Tackdu :D inga problem
det är exakt, exakt det som hände mig också. Läraren, trängde sig in i mitt liv, jag var så chockad, jag grät. Hon var liksom då i mitt jävla revir, och dit fick/får ingen komma. Och idag ett år senare är det en berg & dalbana fortfarande i mitt liv. Leken jag spelar utan någon annan gör att människor än idag ser bara det yttre.
Bra att du har en sån lärare!! (Eller hade) Bra med människor som vågar och orkar bry sig! Kram!!
Förstår det! Det är jobbigt när de man gillar slutar eller blir lediga eller nåt. Men ni kanske kan ha kontakten ändå? Mail, telefon, brev eller att du hälsar på som nu. Hon skulle säkert inte ha nåt emot det.
Skicka en kommentar