Ibland räcker ord inte till.
man kan inte beskriva kärleken till en person för den är så stark.
Men man kan inte heller beskriva besvikelsen, och hatet till en person för det är starkare.
Då är det som man sitter med ett brev utan ord, man har bara tomma ord kvar, och har inget att säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det finns inget har där det inte har funnits kärlek. Därför är den känslan minst lika stark!
Hej gumman! Jag har msn, men vill ju inte att alla ska kunna läsa adressen, så jag tänker att jag kanske kan skriva den nån gång när jag vet att du är inne, så att du kan radera kommentaren sen. Är det okej? Kramar! Tänker på dig med!
Tack för kommentaren!
Ja två år är en lång tid, det känns som ett helt liv sen den där dagen för två år sedan...
Men en zebra måste jag nog säga att jag är. Jag kanske inte har flest ärr på armarna och jag kanske inte har den värsta ångesten, eller mest problem med mat osv, men jag måste nog kalla mig för zebra...Jag är Frida med zebrahjärtat...
Kram på dig
Nej de spelar ingen roll, det viktiga är hur man mår och hur man känner sig inom sig...
Stavfelen gör mig ingenting, har själv jättesvårt för stavning och det viktigaste är ju att jag fattade vad du menade, eller hur?!
Jag har msn, men är väldigt försikig med att lämna ut den bara så där... Men om du skickar din msn (om du vill) så tar jag bort kommentaren sen och addar dig =)
Skicka en kommentar